Hövfdingadrapa
Som högättad hövding vem lågo i gravhög
Med guldsköld för handen och långspjut bredvid
Kummeldamm dölja de urtida runor
Som ristats på rustning och dvärgsmidd hjälm
Ett tusende vintrar vid fjällets fot
Ett tusende vintrar i urbergets skydd
Sovande död uti mansåldrar tjugo
Tills bronslurar ekar till strid än en gång
Midnatt sol på bergett satt
Blodröd till att skåda
Det var ej dag- Det var ej natt
Det vägde mellan båda
Balders bål- Den solens bild
Brann på vigda härden
Snart är ändå lågan spilld
Då Höder rår för världen
Gjallar hornet kallar kämpar
Fimbul vinter varde väl
Fenris frost ej knappast dämpar
Kampviljans rus från den enhögdes kärl
Geir fathur
Ravners godt
Din vredes svarta klinga
Dränker sorg och giver bot åt min själ
Frukta den gud som rida hämndens hav
Som piska dess vågor
Han kommer med den storm som drabba skall
De dårar som hädat hans namn
Som trampat på hans runas kraft
Som vanhelgat hans andes makt
Ulven syns på himla fästet
Fjättern brister- Evigt fri
Enhärjar vakna- Heimdall kalla
Åt idavallens mylla ge liv
Väckt av hungerskri från stålet
Sovande döda i glömskans tjäll
Över bifrost skall kämpar rusa mot målet
I svärdklingo väv skall den frusne bli säll
Den frusne bli säll
Vad storm genom rymden går
Se- Vad mäktiga molnen står
Med krossande blixtar och brand i sitt sköte
Mot krigarens härskri de stämmer sitt möte
Den mäktige kommer till maktdomen
Den starke ovanifrån
Odal
Dagaz
Iss
Naud
Han- Som styr allt
Som högättad hövding han lågo i gravhög
Med guldsköld för handen och långspjut bredvid
Kummeldamm döljandes urtida runor
Som ristats på rustning och dvärgsmidd hjälm
Geir fathur
Ravners godt
Canto del Jefe
Como jefe de alta alcurnia yacía en un montículo funerario
Con escudo de oro en la mano y lanza larga a su lado
La tumba oculta las antiguas runas
Que fueron grabadas en la armadura y el yelmo forjado por enanos
Mil inviernos al pie de la montaña
Mil inviernos bajo la protección de la roca
Muerto dormido durante veinte eras
Hasta que los cascos de bronce resuenen para la batalla una vez más
Sol de medianoche en la montaña se posó
Rojo sangre para contemplar
No era día, no era noche
Pesaba entre ambos
La pira de Balder, la imagen del sol
Arde en el altar sagrado
Pronto la llama se extinguirá de todos modos
Cuando Hodr gobierne sobre el mundo
El cuerno de Gjallar llama a los guerreros
Que el invierno del Fimbul sea bienvenido
La helada de Fenris apenas aplaca
El frenesí de la voluntad de lucha del vaso del soberano
Geir padre
El bien de los cuervos
Tu hoja negra de ira
Ahoga la tristeza y da alivio a mi alma
Teme al dios que cabalga sobre el mar de venganza
Que azota sus olas
Viene con la tormenta que golpeará
A los necios que han ultrajado su nombre
Que han pisoteado el poder de sus runas
Que han profanado el poder de su espíritu
El lobo se ve en el firmamento
La cadena se rompe, eternamente libre
Los einherjar despiertan, Heimdall llama
Da vida al polvo de Idavallen
Despertados por el grito de hambre del acero
Muertos dormidos en la tienda del olvido
Sobre el Bifröst los guerreros correrán hacia el objetivo
En la espada tejido será el destino del congelado será dichoso
El congelado será dichoso
Qué tormenta atraviesa el espacio
Mira, qué poderosas nubes se alzan
Con rayos aplastantes y fuego en su seno
Contra el grito de guerra del guerrero se encuentran
El poderoso llega al juicio
El fuerte desde arriba
Odal
Dagaz
Iss
Naud
Él, que todo lo gobierna
Como jefe de alta alcurnia yacía en un montículo funerario
Con escudo de oro en la mano y lanza larga a su lado
La tumba oculta las antiguas runas
Que fueron grabadas en la armadura y el yelmo forjado por enanos
Geir padre
El bien de los cuervos