Vakuum
På den yttersta dagen skall vi alla entra riket
Vid himlavalvets gräns
En prisma bryter ljuset och färgar skyn blodröd
Vi färdas genom tid och rum
Vi expanderar genom tankens stilla dröm
Vet du hur det känns att aldrig få se detta vackra mörker igen
När vi alla väl dör skall vi möta våran skapare
Vid himlavalvets gräns
När ljuset bryts i vattnet och färgar bäcken blodröd
Vi färdas genom tid och rum
Vi expanderar genom tankens stilla dröm
Vet du hur det känns att aldrig få se detta vackra mörker igen
Vi färdas
Vi expanderar
Vet du hur det känns att aldrig få se detta vackra mörker igen
Stjärnorna de dör
Stjärnorna faller, himlen störtar
Ljuset släcks, himlakroppar dör
Mörkret slukar, våra drömmar
Och äter upp dess innanmäte
Kylan biter, gör det tungt att andas
Slutet nära, marken skakar
Allting jag äger sugs upp av ett svart hål
Och försvinner som ett eko
Luften är tung, gör det svårt att andas
Stjärnor exploderar, solsystemen dör
Dagen dödar nattens drömmar
Leder mig till ljuset i mitt sinne
Mörkret biter tag i mig
Slutet nära, marken skakar
Allting jag äger sugs upp av ett svart hål
Och försvinner som ett eko
Vacío
En el último día todos entraremos al reino
En el límite del arco celestial
Un prisma rompe la luz y tiñe el cielo de rojo sangre
Viajamos a través del tiempo y el espacio
Expandimos a través del silencioso sueño del pensamiento
¿Sabes cómo se siente el nunca volver a ver esta hermosa oscuridad otra vez?
Cuando todos muramos nos encontraremos con nuestro creador
En el límite del arco celestial
Cuando la luz se rompe en el agua y tiñe el arroyo de rojo sangre
Viajamos a través del tiempo y el espacio
Expandimos a través del silencioso sueño del pensamiento
¿Sabes cómo se siente el nunca volver a ver esta hermosa oscuridad otra vez?
Viajamos
Expandimos
¿Sabes cómo se siente el nunca volver a ver esta hermosa oscuridad otra vez?
Las estrellas mueren
Las estrellas caen, el cielo se desploma
La luz se apaga, los cuerpos celestes mueren
La oscuridad devora, nuestros sueños
Y se come su interior
El frío muerde, dificulta la respiración
El fin está cerca, la tierra tiembla
Todo lo que poseo es absorbido por un agujero negro
Y desaparece como un eco
El aire es pesado, dificulta la respiración
Las estrellas explotan, los sistemas solares mueren
El día mata los sueños de la noche
Me guía hacia la luz en mi mente
La oscuridad se aferra a mí
El fin está cerca, la tierra tiembla
Todo lo que poseo es absorbido por un agujero negro
Y desaparece como un eco
Escrita por: An Abstract Illusion