Rösten
I drömmen hörde jag honom ropa.
Och i detta ögonblick av långväga svar återfinner jag den milda döden, andas jag trädens födelse.
Ljungens klockor lämnar fritt sina hemligheter i min hand. Min kropp är markens svalka och den sköra höstens moln glider genom mina ögon.
Han ropar i gryningen och rösten var min moders. Havet ska bära mig till en famn.
Susurro
En el sueño lo escuché llamar.
Y en este momento de respuesta lejana, encuentro de nuevo la suave muerte, respiro el nacimiento de los árboles.
Las campanas del brezo dejan libres sus secretos en mis manos. Mi cuerpo es el frescor de la tierra y las nubes frágiles del otoño se deslizan por mis ojos.
Él llama en el amanecer y la voz era la de mi madre. El mar me llevará a un abrazo.