I Förträngda Minnens Sällskap
Det bedövande ljud utav kraftigt regn emot fönstret
Har tonats ned bakom tankarna
Vinternattens mörker som försiktigt smyger sig in
Genom mina neddragna persienner
Känns som en koncentrerad ondska
Ett mörker utav renaste sort
Jag känner hur det tränger sig in I mig
Och dansar galenskapens dans med mitt förstånd
Okända och suddiga minnen skaver
Under mina stängda ögonlock
Tårarna börjar rinna som reaktion till smärtan
Längs med blodådrorna sprids kylan
Utav alla vintrar jag genomlevt
Och gömd bland skuggorna I mitt undermedvetna
Ligger mitt samvete I fosterställning
Och hyperventilerar
En la Sociedad de la Memoria Constricta
El impresionante sonido de fuertes lluvias contra la ventana
Ha sido tonificado detrás de los pensamientos
La oscuridad de la noche de invierno que se cuela suavemente en
A través de mis persianas
Se siente como un mal concentrado
Una oscuridad de la clase más pura
Siento cómo penetra en mí
Y bailar locura bailar con mi mente
Recuerdos desconocidos y borrosos frotan
Bajo mis párpados cerrados
Las lágrimas comienzan a fluir en reacción al dolor
Junto con las venas de la sangre, el frío se extiende
De todos los inviernos que he vivido
Y escondido en las sombras de mi subconsciente
¿Mi conciencia está en posición fetal?
E hiperventila