Syndafloden
Det har ingen betydelse
hur mycket ni än försöker få mig att inse
Hur mycket ni än tröstar mig och hjälper mig
Det finns alltid den där lilla, men ack så starka gnistan
Som på något sätt lyckas få brasan att fatta eld igen
Som bränner mig inifrån och ut
Hur mycket ni än fyller mig med lögner
Lögner om att allt är bra, det löser sig, det fixar sig
Jag spottar er i ansiktet och tackar för mig
Det räcker, jag har hört tillräckligt många lögner
Lögnerna som tillsammans med elden tar död på mig
Sakta men säkert går jag runt i cirklar
Sakta men säkert självdör jag i denna gråa stad
Av äcklig betong, byggd av äckliga händer
Byggd av falska, lögnaktiga äckel som du
Förvisso hoppas jag djupt inom mig att dina lögner stämmer
Samtidigt som jag ber tyst för mig själv
Efter regn kommer syndafloden i vilken vi alla ska dras med i
Le Déluge
Ça n'a aucune importance
Peu importe combien vous essayez de me faire comprendre
Peu importe combien vous me réconfortez et m'aidez
Il y a toujours cette petite, mais oh combien puissante étincelle
Qui parvient d'une manière ou d'une autre à rallumer le feu
Qui me brûle de l'intérieur vers l'extérieur
Peu importe combien vous me remplissez de mensonges
Des mensonges sur le fait que tout va bien, que ça va s'arranger, que ça va se régler
Je vous crache au visage et je vous dis merci
Ça suffit, j'ai entendu assez de mensonges
Les mensonges qui, avec le feu, me tuent
Lentement mais sûrement, je tourne en rond
Lentement mais sûrement, je meurs dans cette ville grise
De béton dégoûtant, construite par des mains dégoûtantes
Construite par de faux, menteurs répugnants comme vous
Certes, j'espère profondément en moi que vos mensonges sont vrais
Tout en priant silencieusement pour moi-même
Après la pluie vient le déluge dans lequel nous serons tous entraînés