Lågstadiepoesi
Hjärtat är som en sten
Har tappat känseln i mina ben
Magen är som ett tomt hål
Fast jag just åt mellanmål
Vet inte var jag börjar eller slutar
Hela jag är full av knutar
Måste bli av med emo-parasiten
Ställer mig upp och skriker ut skiten
AAAH!
Det blir inget jävla självmordsprat
Jag ska vända ångesten till hat!
Sover brevid ett element
Enda värmen jag har känt
Tätt intill mitt element
Tro fan att jag luktar bränt
Orkar inte misära mer
Gråt gör bara hålen fler
Måste bli av med emo-parasiten
Ställer mig upp och skriker ut skiten
AAAH!
Det blir inget jävla självmordsprat
Jag ska vända ångesten till hat
Bryt ner! Bryt upp!
Poesía de la escuela primaria
El corazón es como una piedra
He perdido la sensibilidad en mis piernas
El estómago es como un agujero vacío
Aunque acabo de comer un tentempié
No sé por dónde empezar o terminar
Todo en mí está lleno de nudos
Tengo que deshacerme del emo-parásito
Me levanto y grito toda la mierda
¡AAAH!
No habrá malditas charlas de suicidio
¡Voy a convertir la angustia en odio!
Durmiendo junto a un radiador
Es el único calor que he sentido
Tan cerca de mi radiador
Maldita sea, huelo a quemado
No aguanto más la miseria
Llorar solo hace que los agujeros sean más grandes
Tengo que deshacerme del emo-parásito
Me levanto y grito toda la mierda
¡AAAH!
No habrá malditas charlas de suicidio
¡Voy a convertir la angustia en odio!
¡Rompe! ¡Despierta!