Ett Särskilt Minne
Jag reste land och rike kring
I många långa år
Och minnerna tar sakta slut
Av allt jag hörde och såg
Ett särskilt minne blir dock kvar
Tills tidens ände är här;
Det är minnet av den första gång
Du sa' att du höll mej kär
För en diktare och trubadur
Står jäntorna straks på kö
Och nog lät jag mej behagas av
Mång' öm och fager mö
Men ingen av dom skänkte mig
En stund så varm och när'
Som du, den allra första gång
Du sa' att du höll mej kär
Snart faller natt, snart faller frid
Snart sover skog och sjö
Jag väntar i mitt öde torp
På vinterns första snö
Mitt sinne är så klart och ljust
Fast mörkrets tid är här;
För jag tänker på den första gång
Du sa' att du höll mej kär
Un Recuerdo Especial
Recorrí tierras y reinos
Durante muchos largos años
Y los recuerdos se van agotando
De todo lo que vi y escuché
Pero un recuerdo especial permanece
Hasta que el tiempo llegue a su fin;
Es el recuerdo de la primera vez
Que dijiste que me amabas
Para un poeta y trovador
Las chicas vienen enseguida
Y ciertamente me dejé encantar por
Muchas dulces y hermosas caras
Pero ninguna de ellas me brindó
Un momento tan cálido y sincero
Como tú, la primera vez
Que dijiste que me amabas
Pronto caerá la noche, pronto llegará la paz
Pronto dormirán el bosque y el lago
Espero en mi humilde cabaña
Por la primera nieve del invierno
Mi mente está tan clara y brillante
Aunque la oscuridad esté aquí;
Porque pienso en la primera vez
Que dijiste que me amabas