Nitton År
Drömmarna tog slut när skolan var förbi
Var det verkligen så här min framtid skulle bli?
Nitton år och utanför, och ingen verkar bry sig om varför
Min dag har bli'tt så lång, min natt en evighet
Jag driver utan mål på ett hav av ensamhet
Men kroppen är ju ung och stärk;
Varför vill ni inte låta mig få visa vad jag kan?
Ni kan väl ge mig en chans, ge mig ett hopp
Ge mig nå'nting att tro på
Jag vill ha en uppgift, jag vill ha en plats;
Jag vill ha en framtid
Jag skapar ingenting, jag ligger folk till last.
Jag anklagar mej själv, det är mitt allra värsta straff.
Ni slösar med mitt enda liv;
Kan det verkligen betala sej att ställa mej bredvid?
Diecinueve años
Las ilusiones se acabaron cuando la escuela terminó
¿Realmente así es como mi futuro debería ser?
Diecinueve años y afuera, y parece que a nadie le importa por qué
Mi día se ha vuelto tan largo, mi noche una eternidad
Navego sin rumbo en un mar de soledad
Pero mi cuerpo es joven y fuerte;
¿Por qué no me dejan mostrar lo que puedo hacer?
¿No pueden darme una oportunidad, darme una esperanza?
Darme algo en lo que creer
Quiero tener una tarea, quiero tener un lugar;
Quiero tener un futuro
No creo nada, soy una carga para la gente.
Me culpo a mí mismo, es mi peor castigo.
Están desperdiciando mi única vida;
¿Realmente vale la pena ponerme al lado de los demás?