395px

Vida Loca

Björn Afzelius

Nio Liv

En gång körde jag rally på fyllan,
bland Italiens hisnande berg.
En gång sprängde dom Towern i luften,
just som jag hade gett mej iväg.
En gång drev jag iväg ut mot havet,
när jag övade simning en natt.

En gång jumpa' jag rakt över Sundet,
för att rädda min älskade katt;
Jag var galen, men galen har tur.

En gång ramla' jag ut från balkongen,
i en snöhög dom just skottat upp.
En gång börja' det brinna i skogen,
när jag letade myror med lupp.
En gång kröp jag iväg ur en skrothög,
som en gång hade liknad en bil.
En gång fick jag en huggorn i stöveln,
när jag gömde mig för en polis;
Jag var galen, men galen har tur.

Moster stönar och skakar på hu'vet -
hon är så ängslig för hur det skall gå.
Hon säjer: "Pojk, skall du aldrig bli vuxen?
Du är ju precis likadan nu som då!"

Men när jag ser dom jag kysste i skolan,
gå med kruspermanent och med hatt,
och när jag hör vad dom lär sina ungar,
så blir en gammal rebell lite matt;
För jag vill ha barn som en gång kan berätta,
om vad man skriver på sydfranska dass,
och hur man spränger casinon i luften,
och om att man aldrig bör veta sinplats;
Som är galna, ja, galna,
som får va' galna, för galna har kul!

Vida Loca

Una vez conduje rally borracho,
entre las impresionantes montañas de Italia.
Una vez volaron la Torre en pedazos,
justo cuando me estaba yendo.
Una vez me lancé hacia el mar,
cuando practicaba nadar una noche.

Una vez salté sobre el Sund,
para salvar a mi amado gato;
Estaba loco, pero los locos tienen suerte.

Una vez caí de un balcón,
en un montón de nieve que acababan de apilar.
Una vez comenzó un incendio en el bosque,
cuando buscaba hormigas con una lupa.
Una vez salí arrastrándome de un montón de chatarra,
que alguna vez se pareció a un auto.
Una vez me clavaron un clavo en la bota,
cuando me escondía de un policía;
Estaba loco, pero los locos tienen suerte.

Tía gime y se sacude la cabeza -
está tan preocupada por cómo saldrá todo.
Ella dice: '¡Muchacho, nunca vas a madurar?
¡Eres igual que siempre!'

Pero cuando veo a los que besé en la escuela,
con permanentes y sombreros,
y escucho lo que enseñan a sus hijos,
una vieja rebelde se siente un poco cansada;
Porque quiero hijos que puedan contar,
sobre lo que se escribe en los baños del sur de Francia,
y cómo se hacen explotar casinos,
y sobre nunca conocer su lugar;
Que sean locos, sí, locos,
que puedan ser locos, ¡porque los locos se divierten!

Escrita por: