Vanmakt
En barndom har slocknat
Så klagar klockan
Sotsvarta fåror
Ett brunet fält
Den likbleka modern
Dödbringarens vals
Hon placerar eggen
Får såret att skälva
Vansinnet beträder en själ
Iver och skuggorna nalkas
Det är som envrede som ingenting stillar
Varje slag ökar dess kraft; rovdjurets raseri
Hon väger döden
Vanmaketen rycker fram
Det är en mening som avbryts
En grymhet direct på marken
Förfadern hämnas en sista gång
Brotten är begångna och straffet söker sin slav
I evighet under jordens hav
Hon väger döden
Vanmakten rycker fram
Det är en mening som avbryts
En grymhet direct på marken
Förfadern hämnas en sista gång
Vansinnet beträder en själ
Iver och skuggorna nalkas
Furia, euphoria, förbannelse... farväl
Förfadern hämnas en sista gang
Impotencia
En la infancia se ha apagado
Así se queja el reloj
Surcos negro azabache
Un campo quemado
La madre pálida
El vals del portador de muerte
Ella coloca el filo
Haciendo temblar la herida
La locura invade un alma
El ímpetu y las sombras se acercan
Es como una ira que nada calma
Cada golpe aumenta su fuerza; la furia de la bestia
Ella pesa la muerte
La impotencia avanza
Es una frase interrumpida
Una crueldad directa en el suelo
El ancestro se venga una última vez
Los crímenes han sido cometidos y el castigo busca a su esclavo
Por siempre bajo el mar de la tierra
Ella pesa la muerte
La impotencia avanza
Es una frase interrumpida
Una crueldad directa en el suelo
El ancestro se venga una última vez
La locura invade un alma
El ímpetu y las sombras se acercan
Furia, euforia, maldición... adiós
El ancestro se venga una última vez