Andas
Svårt att andas ut, gener som blandas och luften tar slut,
Svårt att ta kritik, ingen som ser kontrollerad panik.
Men ändå beredd på att allt säkert kan hända.
Ögon som blir fler, på dagen på natten som ser mer och mer.
Ser genom mörkret så rädda att komma för nära,
Men ändå så nära kontroll som lätt blir total.
Även om dom ser vänta inte mer tiden går.
Ut för att få andas, försök förstå
Att besvikelsen kommer inifrån,
Och vill ut för att få andas, finns inga änglar som
Hjälper till att slappna av och andas in.
Stå på egna ben, syret är slut men luften är ren,
Orkar inte mer, viljan brister när styrkan bryts ner.
Drömmar river upp hål när dom faller isär,
Väntan är alldeles för lång när
Allt bara är.
Väntan ingen ser vänta inte mer tiden går.
Öppna dörrarna låt konflikterna ta slut,
Öppna dörrarna andas in och andas...
Asfixias
Difícil respirar, genes que se mezclan y el aire se acaba,
Difícil aceptar críticas, nadie ve el pánico controlado.
Pero aún así preparado para que todo pueda suceder.
Ojos que se multiplican, de día y de noche ven más y más,
Ven a través de la oscuridad tan temerosos de acercarse,
Pero aún así tan cerca de un control que fácilmente se vuelve total.
Aunque te vean, no esperes más, el tiempo pasa.
Salir a respirar, intenta comprender
Que la decepción viene desde adentro,
Y quiere salir para respirar, no hay ángeles que
Ayuden a relajarse y respirar.
Pararse sobre tus propios pies, el oxígeno se acaba pero el aire es puro,
No puedo más, la voluntad se quiebra cuando la fuerza se desvanece.
Los sueños abren agujeros cuando se desmoronan,
La espera es demasiado larga cuando
Todo se desmorona.
La espera que nadie ve, no esperes más, el tiempo pasa.
Abre las puertas, deja que los conflictos terminen,
Abre las puertas, respira y respira...