Visa I Vinden
Jag sjunger en visa i vinden
och hoppas att vinden för
min sköna den visan mot kinden
och i hennes öra strör
och hennes hjärta rör.
Jag har varit i länder många
och ej varit i många fler.
Nog skulle jag sluta gånga,
om du mig därom ber.
Och kärligt på mig ser.
Men önska mig lycka på färden
när jag nu ifrån dig drar.
Och orsaken, Ann-Katrin, är den
jag kan ej stanna kvar
där jag ej din kärlek har.
Jag sjunger en visa i blåsten,
jag sjunger en visa i storm.
Mitt hjärta är som en gråsten,
mitt hjärta har mist sin form.
Men hör på min marsch under månen,
den gungar i stadig moll.
Den passar ej på grammofonen,
den handlar om dig, ditt troll.
Att ditt hjärta är ett såll.
Och min smärta är enorm.
Visa en el viento
Canto una canción en el viento
y espero que el viento lleve
mi hermosa canción a su mejilla
y la esparza en su oído
y toque su corazón.
He estado en muchos países
y no he estado en muchos más.
Seguramente dejaría de viajar,
si me lo pidieras.
Y me miraras con cariño.
Pero deséame suerte en el viaje
cuando me aleje de ti ahora.
Y la razón, Ann-Katrin, es que
no puedo quedarme
donde no tengo tu amor.
Canto una canción en la brisa,
canto una canción en la tormenta.
Mi corazón es como una piedra,
mi corazón ha perdido su forma.
Pero escucha mi marcha bajo la luna,
se balancea en un constante menor.
No encaja en el tocadiscos,
se trata de ti, tu encanto.
Que tu corazón es un colador.
Y mi dolor es enorme.