Kom Och Håll Om Mig
Se det är vackert utanför
snöflingor faller ner
och dör
faller lika lätt
som mina ord faller
när jag ser dej
Jag tycker inte om dig
Ännu en viskning saknar ord
ännu ett frö i frusen jord
alltid detta vemod
av sanningen
varför annars tveka
Kanske för minnenas skull
kanske för kärleks skull
kanske för den kyss
som aldrig lämnade min mun
Du tänjer vreden inom mej
säg vem är hon som skyddar dej
alltid denna lindans för din skull
jag faller
om jag tvekar
Hon står vi minnenas grind
bara det vackra
släpper hon in
vemod
får hennes hand att tveka
Jag borde säga det till dej
för det syns ju ändå
det som läpparna vägrar
i mina mörka blå
men kanske för minnenas skull
kanske för kärleks skull
eller för den kyss
som aldrig lämnade
min mun
Ven y abrázame
Se ve hermoso afuera
Copos de nieve caen
y mueren
caen tan fácilmente
como caen mis palabras
cuando te veo
No me gustas
Otro susurro sin palabras
otra semilla en tierra congelada
siempre esta melancolía
de la verdad
¿por qué dudar de lo contrario?
Quizás por recuerdos
quizás por amor
quizás por el beso
que nunca abandonó mi boca
Tú calmas la ira dentro de mí
dime quién es ella que te protege
siempre este equilibrio por ti
yo caigo
si dudo
Ella está en la puerta de los recuerdos
solo lo hermoso
ella deja entrar
melancolía
hace que su mano dude
Debería decírtelo
porque de todos modos se ve
lo que los labios se niegan
en mis oscuros ojos
pero quizás por recuerdos
quizás por amor
o por el beso
que nunca dejó
mi boca