Under Fullmånens Sken
Vintern tar änn et liv
Ensam I den bitande kylan där snön yrar, förblindar
Trotsigt han reser sin näve mot den askgrå skyn
Odjur aldrig lang borta är då svältiderna är här
Djuren flockas, brungar död när mänskokött finns när
Men kylan är honom övermaktig
Långsamt han slumrar in
Och han dör som en ärofylld man
Som stred under fullmånens sken
Nu, hungerns käftar kryper till
Och tuggar I fruset ben
Inget mat skall gå til spillo
Under fullmånens sken
Bajo el brillo de la luna llena
El invierno lleva incluso una vida
Solo en el frío mordaz donde la nieve erupciones, persianas
Desafiante levanta su puño contra el cielo ceniciento
Bestia nunca se ha ido cuando el hambre está aquí
Los animales acuden, queman muertos cuando se encuentra carne humana cuando
Pero el frío es él abarrotado
Poco a poco duerme en
Y él muere un hombre glorioso
Que lucharon bajo la luz de la luna llena
Ahora, las mandíbulas del hambre se arrastran a
Y masticar huesos congelados
No se desperdiciará comida
Bajo la luz de la luna llena