395px

La fiesta de borrachos de antaño

Eddie Meduza

Alla Tiders Fyllekalas

Gyllensten fyller femtio år
Har alltid på spriten varit svår
Så när vi nu på hans bjudning går
Så vet vi ju alla vad vi får

Det börjar så fin med en fin supé
Med förrätt och varmrätt och sup därté
Och när vi framme vid kaffet é
Är vi så fulla så vi kan inte se

Alla tiders fyllekalas
Klang av porslin och krossat glas
Alla lever tjo och tjing
Ingen vill gå hem

Fullast av alla är Gyllensten
Han går där och tjoar på slaka ben
Och sedan när timmen har blivit sen
Så står han och spyr ute i entrén

Glädjen och gamma står högt i tak
Skrålen de ekar i vårt gemak
Plötsligt blir Olsson så stel och rak
Och trillar i backen med ett brak

Alla tiders fyllekalas
Klang av porslin och krossat glas
Alla lever tjo och tjing
Ingen vill gå hem

Plötsligt så hörs det ett ilsket slut
Snart bryter ett allmänt slagsmål ut
Alla lär alla att veta hut
Fäktar och slår efter någons trut

Sirentjutena genom luften skär
Någon har ringt efter snuten här
Vi springer iväg så fort benen bär
När snuten spränger dörren finns ingen där

Alla tiders fyllekalas
Klang av porslin och krossat glas
Alla lever tjo och tjing
Ingen vill gå hem

La fiesta de borrachos de antaño

Gyllensten cumple cincuenta años
Siempre ha sido difícil con el alcohol
Así que cuando vamos a su fiesta
Todos sabemos lo que vamos a tener

Comienza tan bien con una cena elegante
Con entrante, plato principal y tragos por doquier
Y cuando llegamos al café
Estamos tan borrachos que no podemos ver

La fiesta de borrachos de antaño
Sonido de porcelana y vidrios rotos
Todos viven alegres y felices
Nadie quiere irse a casa

El más borracho de todos es Gyllensten
Él va por ahí gritando con las piernas flojas
Y luego cuando la hora se hace tarde
Él está ahí vomitando en la entrada

La alegría y la diversión están en su punto máximo
Los gritos resuenan en nuestra morada
De repente Olsson se pone rígido y derecho
Y cae al suelo con estrépito

La fiesta de borrachos de antaño
Sonido de porcelana y vidrios rotos
Todos viven alegres y felices
Nadie quiere irse a casa

De repente se escucha un final enojado
Pronto estalla una pelea general
Todos enseñan a todos a comportarse
Esgrimen y golpean a alguien en la cara

Las sirenas cortan el aire
Alguien ha llamado a la policía aquí
Corremos tan rápido como pueden nuestras piernas
Cuando la policía rompe la puerta, no hay nadie allí

La fiesta de borrachos de antaño
Sonido de porcelana y vidrios rotos
Todos viven alegres y felices
Nadie quiere irse a casa

Escrita por: