395px

Ataduras que me atan

Lisa Ekdahl

Dom band som binder mig

Dom band som binder mig här
Ska jag långsamt lösa upp
Då jag vet att jag gjorde allt jag kan
Ger jag mig rätten att ge upp

Det blir aldrig bättre
Vi kommer aldrig närmre
Vi är aldrig starkare
Än vår svagaste punkt
Kedjan är svag
Då länkarna felar
Och bojan runt foten väger tungt
Jag vill aldrig va något tungt för dig
Som hindrar dig från att resa dig upp
Dom band som binder mig här
Ska jag långsamt lösa upp

Jag vill inte snärja dig, binda dig
Även om du säjer att jag får
Nej jag vill bara kyssa dig på munnen
Och säja tack för allt innan jag går

Dom band som binder mig här
Ska jag långsamt lösa upp
Då jag vet att jag gjorde allt jag kan
Ger jag mig rätten att ge upp
Det blir aldrig bättre Jag vill alltid närmre
Längtans trådar snärjer oss som vill mer
Bunden till händer fötterna bundna
Tyngda faller vi ner

Och jag vill aldrig va nåt tungt för dig
Som hindrar dig från att resa dig upp
Dom band som binder mig här
Ska jag långsamt lösa upp

Jag kan inte stanna du måste förstå
Kyssar och tack men nu måste jag gå
För jag vill inte vara din fångvaktarinna
Kyssar och tack,
det är hög tid för mig att försvinna
För dom band som band mig här,
har jag långsamt löst upp

Ataduras que me atan

Ataduras que me atan aquí
Debo deshacer lentamente
Cuando sé que hice todo lo que pude
Me doy el derecho de rendirme

Nunca mejora
Nunca nos acercamos
Nunca somos más fuertes
Que nuestro punto más débil
La cadena es débil
Cuando los eslabones fallan
Y la grillete alrededor del pie pesa mucho
Nunca quiero ser una carga para ti
Que te impida levantarte
Las ataduras que me atan aquí
Debo deshacer lentamente

No quiero enredarte, atarte
Aunque digas que puedo
No, solo quiero besarte en los labios
Y agradecerte por todo antes de irme

Las ataduras que me atan aquí
Debo deshacer lentamente
Cuando sé que hice todo lo que pude
Me doy el derecho de rendirme
Nunca mejora, siempre quiero estar más cerca
Los hilos del deseo nos enredan a los que queremos más
Atados a manos, pies atados
Cargados caemos

Y nunca quiero ser una carga para ti
Que te impida levantarte
Las ataduras que me atan aquí
Debo deshacer lentamente

No puedo quedarme, debes entender
Besos y gracias, pero ahora debo irme
Porque no quiero ser tu carcelera
Besos y gracias,
es hora de que desaparezca
Porque las ataduras que me ataban aquí,
las he deshecho lentamente

Escrita por: Lisa Ekdahl