Fragancia
I Cubas natt en röst från din estancia
och doft av rosor som är din arom
sveper hit ner och talar o Fragancia
talar ditt och kärlekens idiom
Hela mitt jag är uppfyllt av din ensamhet
fast du är borta äger jag dig här
här i min själ, mitt innersta din härlighet
blommar och doftar för mig var du är
Glömsk av mig själv jag fylls av dig till brädden
fastän du gömmer dig och inte blir mig när
Himmel! Du kom ändå till blomsterbädden!
Månen går ned... Gitarren tystnar här.
Fragancia
En la noche de Cuba una voz de tu estancia
y aroma de rosas que son tu aroma
barre aquí abajo y habla o Fragancia
habla el tuyo y el modismo del amor
Todo mi ser está lleno de tu soledad
Aunque te hayas ido, aquí me pertenentas
aquí en mi alma, mi más íntima gloria tuya
florece y huele a mí donde estás
Olvido de mí mismo Estoy lleno de ti hasta el borde
aunque te escondas y no te conviertas en mí cuando
¡Cielo! ¡Viniste al macizo de flores de todas formas!
La luna cae... La guitarra está tranquila aquí