395px

Fritiof et Carmencita

Evert Taube

Fritiof Och Carmensita

I Samborombon, en liten by förutan gata
den ligger inte långt från Rio de la Plata,
nästan i kanten av den blåa Atlanten
och med Pampas bakom sig många hundra gröna mil,
dit kom jag ridande en afton i april
för jag ville dansa tango.
Dragspel, fiol och mandolin
hördes från krogen och i salen steg jag in,
där på bänken i mantilj och med en ros vid sin barm
satt den bedårande lilla Carmencita.
Mamman, värdinnan, satt ivrån,
hon tog mitt ridspö, min pistol och min manton.
jag bjöd upp och carmensita sa:
-Si, gracias, señor, vamos a bailar este tango!
-Carmencita, lilla vän,
håller du utav mig än?
Får jag tala med din pappa och din mamma,
jag vill gifta mig med dej, Carmencita!
-Nej, Don Fritiof Andersson,
kom ej till Samborombon,
om ni hyser andra planer när det gäller mej
än att dansa tango!

-Ack, Carmencita, gör mej inte så besviken,
jag tänkte skaffa mej ett jobb här i butiken,
sköta mej noga, bara spara och knoga,
inte spela och dricka men bara älska dej.
Säj, Carmencita, det är ändå blott för mej,
säj, som du vill dansa tango.
-Nej, Fritiof, ni förstår musik
men jag tror inte ni kan stå i e butik,
och förresten sa min pappa just i dag att han visste
vem som snart skulle fria till hans dotter.
En som har tjugotusen kor
och en estancia som är förfärligt stor.
han har prisbelönta tjurar,
han har oxar, får och svin
och han dansar underbart tango.
-Carmencita, lilla vän,
akta dej för rika män!
Lyckan den bor ej i kalvar eller kor,
och den kan heller inte köpas för pengar.
Men min kärlek gör dej rik,
skaffa mej ett jobb i er butik!
Och när vi blir gifta söta ungar ska du få,

Fritiof et Carmencita

À Samborombon, un petit village sans rue
il n'est pas loin du Rio de la Plata,
près du bord de l'Atlantique bleu
et avec les Pampas derrière lui, des centaines de kilomètres verts,
j'y suis arrivé à cheval un soir d'avril
car je voulais danser le tango.
Accordéon, violon et mandoline
s'entendaient depuis le bar et dans la salle je suis entré,
là sur le banc, en mantille et avec une rose à la poitrine
s'asseyait la charmante petite Carmencita.
La maman, l'hôtesse, était à l'écart,
elle a pris ma cravache, mon pistolet et ma mantille.
Je l'ai invitée et Carmencita a dit :
-Oui, merci, monsieur, allons danser ce tango !
-Carmencita, ma petite amie,
t'en es-tu encore amoureuse de moi ?
Puis-je parler à ton papa et à ta maman,
je veux me marier avec toi, Carmencita !
-Non, Don Fritiof Andersson,
ne viens pas à Samborombon,
s'il te plaît, si tu as d'autres projets concernant moi
que de danser le tango !

-Hélas, Carmencita, ne me déçois pas ainsi,
je pensais trouver un travail ici dans le magasin,
me comporter correctement, juste économiser et bosser,
ne pas jouer ni boire mais juste t'aimer.
Dis, Carmencita, c'est quand même que pour moi,
dis, comme tu veux danser le tango.
-Non, Fritiof, tu comprends la musique
mais je ne crois pas que tu puisses rester dans un magasin,
et d'ailleurs, mon papa a justement dit aujourd'hui qu'il savait
qui allait bientôt demander la main de sa fille.
Un homme qui a vingt mille vaches
et une estancia qui est terriblement grande.
Il a des taureaux primés,
il a des bœufs, des moutons et des porcs
et il danse un tango merveilleux.
-Carmencita, ma petite amie,
prends garde aux hommes riches !
Le bonheur ne réside pas dans les veaux ou les vaches,
et il ne peut pas non plus s'acheter avec de l'argent.
Mais mon amour te rendra riche,
trouve-moi un travail dans votre magasin !
Et quand nous serons mariés, de jolis enfants tu auras,

Escrita por: Evert Taube