395px

Nocturne

Evert Taube

Nocturne

Sov på min arm! Natten gömmer
under sin vinge din blossande kind.
Lycklig och varm snart du drömmer
flyr mig i drömmen som våg flyr vind.

Fångas igen. Flämtar. Strider.
Vill inte. Vill. Och blir åter kysst.
Slumra min vän! Natten skrider.
Kärleken vaktar dig ömt och tyst.

Sov på min arm! Månens skära
lyftes ur lundarnas skugga skyggt
och på din barm o min kära
täljer dess återglans timmarnas flykt.

Helig den frid hjärtat hyser
mitt i den virvlande blodströmmens larm!
Slut är din strid. Månen lyser.
Vårnattsvind svalkar dig.

Nocturne

Dors sur mon bras ! La nuit cache
sous son aile ta joue en fleur.
Heureux et chaud, bientôt tu rêves
et tu fuis dans le rêve comme une vague fuit le vent.

Repris encore. Haletant. Luttant.
Je ne veux pas. Je veux. Et je suis à nouveau embrassé.
Endors-toi, mon ami ! La nuit avance.
L'amour veille sur toi tendrement et silencieusement.

Dors sur mon bras ! Le croissant de lune
est tiré de l'ombre des bosquets, timidement
et sur ta poitrine, ô ma chère,
il sculpte son éclat dans le vol des heures.

Sacrée est la paix que le cœur abrite
au milieu du tumulte du flot sanguin !
Ta lutte est finie. La lune brille.
Le vent de la nuit de printemps te rafraîchit.

Escrita por: Evert Taube