Viddernas Man
Fjärrän kyrka ljuder dovt
Ut över vida slätter
Där en ensam vandrare gär.
Varken välbärgad eller dräng
' Friheten är hans broder,
Skogens famn hans tryggaste säng.
Under tung och grämulen sky
Vandrar tiggaren så rastlöst fram.
Vandra på, du Viddernas man
Mot nya äventyr.
Väders makters härjad hy
Vittnar om livets prövning
Och ett hjärta av renaste guld.
För hans gävor som skogen gav
Får han mat och nya hosor
Innan vägen så kallar igen.
El Hombre de los Desiertos
En la lejanía, la iglesia suena sordamente
Sobre extensas llanuras
Donde un solitario caminante va.
Ni rico ni siervo
La libertad es su hermano,
El abrazo del bosque su cama más segura.
Bajo un cielo pesado y sombrío
El mendigo camina sin descanso.
Sigue adelante, hombre de los desiertos
Hacia nuevas aventuras.
La piel desgastada por los elementos
Testifica las pruebas de la vida
Y un corazón de oro puro.
Por los regalos que el bosque le dio
Recibe comida y nuevos pantalones
Antes de que el camino lo llame de nuevo.
Escrita por: Stefan Weinerhall