Huldran
På enslig stig mot en skog så djup
där famlade jag fram i månens sken
Var är jag kommen, vart är mitt mål
Med själlös blick jag lägger mig till ro
Saknad och sorg det fyller mitt bröst
Uti dimman jag ständigt gå
Lytt är jag född utan endaste vän
Förnedrat och utstött blevo min lott
Men du kom till mig och dansa' med mig
Tog min famn och värmde mig ömt
Du sade att du voro min vän
Din hand smekte min kind
Vaknade till utav skogens liv
Myllan doftade fränt och rent
Vart tog du vägen, du fagraste mö?
Du skogens väsen, jag vet allt vem du är
Jag sågo dagar till skymning gå
Natten slukar allt den få
Ligger här uti fröjdens håv
och väntar på den ende jag kan få
Giv mig en gåva kär att vårda tills min död
Se mig nu utan svek - med kärlek
La Huldra
En un sendero solitario hacia un bosque tan profundo
donde me arrastré a la luz de la luna
¿Dónde he llegado, cuál es mi destino?
Con la mirada sin alma me acuesto a descansar
La añoranza y la tristeza llenan mi pecho
En la niebla camino constantemente
Nací sin un solo amigo
Mi suerte fue ser humillado y rechazado
Pero tú viniste a mí y bailaste conmigo
Tomaste mis brazos y me abrazaste tiernamente
Dijiste que eras mi amiga
Tu mano acariciaba mi mejilla
Desperté al sonido de la vida del bosque
La tierra olía fuerte y limpia
¿A dónde fuiste, hermosa criatura?
Tú, espíritu del bosque, sé quién eres
Vi pasar los días hasta el anochecer
La noche todo lo devora
Yace aquí en la red de la alegría
esperando al único que puedo tener
Dame un regalo querido para cuidar hasta mi muerte
Mírame ahora sin traición, con amor