Gryning
Hör vindens klagande, hör skogens sång
Omkring mig viskar du i tankar bort
Du är som ödets lek
Du är som dödens svek
Där bortom tid och rum
Är inget glömt
Kommen du vännen min
Alltjämt så stark
När allting rämnat har
Så tag min hand
Du är som ödets lek
Du är som dödens svek
Där bortom tid och rum
Är inget glömt
Nu stiger solen upp och dagen nalkas åter
Nu skingras dunkla tankar i mitt sinn
För sista gången skall den smärtan mig nu lämna
När sorgens sista tårar runnit ner
Till jordens svarta mull
I var blomma dväljes en skatt
Spå den stjärna som tiderna sett
Allt är stilla, ursinnet vakar
Drag nu oket, ej skall vi falla utan sorg
Du är som ödets lek
Du är som dödens svek
Där bortom tid och rum
Är inget glömt
Nu stiger solen upp och dagen nalkas åter
Nu skingras dunkla tankar i mitt sinn
För sista gången skall den smärtan mig nu lämna
När sorgens sista tårar runnit ner
Till jordens svarta mull.
Amanecer
Escucha el lamento del viento, escucha el canto del bosque
A mi alrededor susurras en mis pensamientos
Eres como el juego del destino
Eres como la traición de la muerte
Allá más allá del tiempo y el espacio
Nada está olvidado
Ven, mi amigo
Siempre tan fuerte
Cuando todo se desmorone
Toma mi mano
Eres como el juego del destino
Eres como la traición de la muerte
Allá más allá del tiempo y el espacio
Nada está olvidado
Ahora el sol se levanta y el día se acerca de nuevo
Ahora se dispersan los oscuros pensamientos en mi mente
Por última vez, ese dolor me dejará
Cuando las últimas lágrimas de tristeza hayan caído
En la negra tierra
En cada flor reside un tesoro
Sigue la estrella que los tiempos han visto
Todo está en calma, el origen vela
Levanta el yugo, no caeremos sin tristeza
Eres como el juego del destino
Eres como la traición de la muerte
Allá más allá del tiempo y el espacio
Nada está olvidado
Ahora el sol se levanta y el día se acerca de nuevo
Ahora se dispersan los oscuros pensamientos en mi mente
Por última vez, ese dolor me dejará
Cuando las últimas lágrimas de tristeza hayan caído
En la negra tierra.