Svart
vart var min tanke som följde mig
hellre sviken än den som svek
skörda sorgens alla tårar
såg dem falla i tusenfallt från deras ögon
stjärnor tindrar som en avbild kring min dröm
vill jag älska, vill jag dö
söker striden i min längtan efter liv
vrider sanningen till smärta
ingen skall mig sörja när jag faller
ensam skall jag vandra på min väg
härda hårt mina vingar väl i svart
saknar friden i min starka gamla hävd
evig trohet, stolt och stark
börjar färden i min levnad som befallts
söker meningen i fjärran
jag sviker ej mina svurna gåvor till dig
se mig, driv mig stilla bort
ingen ville visa stigarna
djupt och mörkt i oändliga salar
i all denna ljuvlighet som följer oss till avgrunden
blickar dör överallt
Negro
vart era mi pensamiento que me seguía
mejor ser traicionado que ser el traidor
recolectar todas las lágrimas de la tristeza
viéndolas caer en cascada desde sus ojos
las estrellas brillan como un reflejo alrededor de mi sueño
¿quiero amar, quiero morir?
busco la lucha en mi anhelo por la vida
torciendo la verdad hacia el dolor
nadie llorará por mí cuando caiga
solo caminaré en mi camino
fortaleceré mis alas en negro
extraño la paz en mi antigua y fuerte tradición
fidelidad eterna, orgulloso y fuerte
comienzo el viaje en mi vida como se me ha ordenado
buscando el significado en la distancia
no traicionaré mis juramentos hacia ti
mírame, llévame suavemente lejos
nadie quiso mostrar los caminos
profundos y oscuros en salas interminables
en toda esta belleza que nos lleva al abismo
las miradas mueren en todas partes