Kaffe Och Tårar
Det var försent när sönda'n kom du var borta redan
Redan vid månens rand ingen ingen höll i din hand
Du var så ensam, ensam i ditt eget land
Det var försent när sången kom du var borta
Redan vid första radens rand ingen ingen röst nådde fram
Allting var så tyst så tyst på nattens strand
Mörkrets skuggor förföljde dej du hann aldrig fram
Innan ditt hjärta stod i brand
Det var försent när sommar'n kom du var borta redan
Redan vid vårens rand ingen ingen kunde hålla dej
Du var mycket starkare större än din egen strand
Och där satt vi utan svar med kaffe och med tårar
åh om vi ändå kunnat hålla dej kvar...
Jag ser en skrattande man han lyser upp vägen vi fann
Att ta vara på varann
Café y lágrimas
Fue demasiado tarde cuando el domingo llegó y ya te habías ido
Ya en el borde de la luna, nadie sostenía tu mano
Estabas tan sola, sola en tu propia tierra
Fue demasiado tarde cuando llegó la canción, ya te habías ido
Ya en el borde de la primera línea, ninguna voz llegaba
Todo estaba tan silencioso en la orilla de la noche
Las sombras de la oscuridad te perseguían, nunca llegaste
Antes de que tu corazón se incendiara
Fue demasiado tarde cuando llegó el verano, ya te habías ido
Ya en el borde de la primavera, nadie podía detenerte
Eras mucho más fuerte, más grande que tu propia playa
Y allí nos sentamos sin respuestas, con café y lágrimas
Oh, si tan solo pudiéramos haberte retenido...
Veo a un hombre riendo, ilumina el camino que encontramos
Para cuidarnos mutuamente