Soerens Sang
Vackert sjunger den som längtar
Längtan skänker rösten ton
Och var kan man bättre längta
Än på järnvägens station
Läxor tunga är att lära
Tårar smärtar när dom fälls
Tåget tagit har min kära
Och försvunnit på sin räls
Men jag tröstar mig med sången
Ty den skänker hjärtat tröst
Sen du reste är jag fången
Av min egen vackra röst
Vackert sjunker den som längtar
Längtan hjälper sången ut
Men för oss som inte längtar
Blir det tröttande till slut
Du som fått all hans amore
Kom tillbaka hit med språng
Så vi slipper ha en dåre
Sjungande på vår perrong
Snälla som du som är hans kära
Sätt dig på ett tåg och kom
Hör hans sånger till din ära
Hur han plågar oss med dom
Vacker sjunger den som längtar
Alltid sjunger den som längtar
Det blir konst av allt han gör
Av hur tragiska dom är
Hela livet vill jag längta
Vi står också här och längtar
Jag vill längta tills jag dör
Men vi håller käft och ler
Snälla du som är min kära
Snälla du som är hans kära
Stanna borta länge än
Kom tillbaka i ett nu
Rösten slutar kanske bära
Så att rösten slutar bära
Om du kommer hit igen
Kom tillbaka snälla du
Glöm stationen glöm perrongen
Kom nu hit han måste stoppas
Glöm dom tåg som går till mig
Ingenting får hindra dig
Jag är mera kär i sången
Låt din kärlek börja knoppas
Än vad jag är kär i dig
Han är bara kär i sig
La canción de Soeren
Vackert canta aquel que anhela
El anhelo le da tono a la voz
Y ¿dónde se puede anhelar mejor
Que en la estación de tren?
Las lecciones pesadas son para aprender
Las lágrimas duelen al caer
El tren se ha llevado a mi amada
Y ha desaparecido en sus rieles
Pero me consuelo con la canción
Porque reconforta mi corazón
Desde que te fuiste, estoy atrapado
Por mi propia hermosa voz
Hermosamente se hunde aquel que anhela
El anhelo ayuda a la canción a salir
Pero para nosotros que no anhelamos
Se vuelve cansador al final
Tú, que has recibido todo su amor
Vuelve aquí de un salto
Para que no tengamos un loco
Cantando en nuestro andén
Por favor, tú que eres su amada
Súbete a un tren y ven
Escucha sus canciones en tu honor
Cómo nos atormenta con ellas
Hermosamente canta aquel que anhela
Siempre canta aquel que anhela
Todo lo que hace se convierte en arte
En lo trágico que son
Toda la vida quiero anhelar
También estamos aquí anhelando
Quiero anhelar hasta que muera
Pero nos quedamos callados y sonreímos
Por favor, tú que eres mi amada
Por favor, tú que eres su amada
Quédate lejos por mucho tiempo
Vuelve en este momento
Quizás la voz deje de sostenerse
Para que la voz deje de sostenerse
Si vuelves aquí de nuevo
Vuelve por favor
Olvida la estación, olvida el andén
Ven ahora, él debe ser detenido
Olvida los trenes que van hacia mí
Nada debe detenerte
Estoy más enamorado de la canción
Deja que tu amor comience a florecer
Que de ti estoy enamorado
Él solo está enamorado de sí mismo