Skarprättaren
Allt sedan den dagen då han föll för sitt kall
Går allting taktfast mot obeveklig död och förfall
Som en förseglad och förhemligad själ
Skrider han sömngångarlikt in i rollen som dödens träl
Slav under rådlöshetens jämmer
Blomstrande till liemannens skörd
Straffet som ingen man bestämmer
Kedjad till trots med sin efterbörd
Ständigt förföljd av samma hopplösa ledmotiv
Drömmer han ljuvt om tusen slocknande mänskoliv
Flyktiga år av förtvivlan förmörkade hans fromma jag
Och ändå till det bittra slutet skydda han förtappelsens dag
Slav under rådlöshetens jämmer
Blomstrande till liemannens skörd
Straffet som ingen man bestämmer
Kedjad till trots med sin efterbörd
El más agudo
Desde el día en que se enamoró de su vocación
Todo va con tacto hacia la muerte y la decadencia implacables
Como un alma sellada y secretada
Si va sonámbulo como en el papel de sirviente de la muerte
Esclavo bajo el aullido de la grosería
Prosperando hasta la cosecha del segador
El castigo que ningún hombre decide
Encadenado a pesar de su placenta
Perseguido constantemente por los mismos leitmotifs sin esperanza
¿Tiene un dulce sueño de mil vidas humanas extintas?
Fugaces años de desesperación eclipsó a su piadoso yo
Y sin embargo, hasta el final amargo protegerá el día de la destrucción
Esclavo bajo el aullido de la grosería
Prosperando hasta la cosecha del segador
El castigo que ningún hombre decide
Encadenado a pesar de su placenta