Fossegrimen
Eg er ein som ingen kjenner
Aldri lik frå stund til stund
Eins med fossen stødt eg renner
Utfor stup og ned i grunn
Eg er ein du berre anar
Som eit spel i veldig sus
Ein som myrkje sjeler manar
Inn til seg i grime-rus
Eg gjer alle meir åleine
Lik ein ven du aldri vinn
For om meg kan ingen meine
At dei fram til hjarta finn
Eg er tru i den som tvilar
Eg er tvilen i kvar tru
Eg er fredløysa som filar
Otten under band og bru
El espíritu de la cascada
Soy uno que nadie conoce
Nunca igual de momento a momento
Uno con la cascada fluyendo constantemente
Cayendo por el precipicio y hacia lo profundo
Soy uno que solo intuyes
Como un juego en un gran susurro
Uno que llama a muchas almas
Hacia sí en un éxtasis oscuro
Hago a todos más solitarios
Como un amigo que nunca ganas
Porque sobre mí nadie puede afirmar
Que llegan al corazón
Soy la fe en aquel que duda
Soy la duda en cada fe
Soy el destierro que desgasta
El miedo bajo lazos y puentes