Foer Evigt Farvael
Jag har gått som i ett mörker har sökt ditt andetag
Är bedövad i mitt inre lånar timmar varje dag
Känner giftet som gör verkan det brinner som en eld
Men jag andas bara tomhet inför smärtan är jag ställd
Ser blodet i mig svartnar mina ögon söker svar
Mina tankar är som nålar det här är allt vad jag har kvar
Och jag som lovade hela världen mina dikter mina brev
Mitt inre skriker hjälplöst rena själen ut och lev
Jag brinner jag drunknar
Så ensam i mörkret som ett slukande hav
En tomhet så hjälplös
Så ensam mot en väntade grav
Jag ser genom dimman ser blodet på min arm
Hör demoner i mitt inre dess viskning gör mig varm
Som lockar mig mot döden men jag reser mig ändå
Jag hatar hela världen som levande får gå
Jag brinner jag drunknar
Så ensam i mörkret mot ett slukande hav
En tomhet så hjälplös
Så ensam mot en väntade grav
Brinner längtar tårar fyll min själ
Det svartnar mitt inre för evigt farväl
Tomhet värm mig mot ett slukande hav
Jag har gått som i ett mörker har sökt ditt andetag
Är bedövad i mitt inre lånar timmar varje dag
Känner giftet som gör verkan det brinner som en eld
Men jag andas bara tomhet inför smärtan är jag ställd
Jag brinner jag drunknar
Så ensam i mörkret mot ett slukande hav
En tomhet så hjälplös
Så ensam mot en väntade grav
Brinner längtar tårar fyll min själ
Det svartnar mitt inre för evigt farväl
Tomhet värm mig mot ett slukande hav
Para Siempre Adiós
He caminado como en una oscuridad buscando tu aliento
Estoy adormecido en mi interior, tomo prestadas horas cada día
Siento el veneno que hace efecto, arde como un fuego
Pero solo respiro vacío ante el dolor que me deja perplejo
Veo la sangre en mí, mis ojos se oscurecen buscando respuestas
Mis pensamientos son como agujas, esto es todo lo que me queda
Y yo que prometí al mundo entero mis poemas, mis cartas
Mi interior grita desesperado, limpia el alma y vive
Ardo, me ahogo
Tan solo en la oscuridad como un mar devorador
Un vacío tan desamparado
Tan solo frente a una tumba esperada
Veo a través de la neblina, veo la sangre en mi brazo
Escucho demonios en mi interior, susurros que me reconfortan
Que me atraen hacia la muerte, pero me levanto de todos modos
Odio al mundo entero que sigue viviendo
Ardo, me ahogo
Tan solo en la oscuridad hacia un mar devorador
Un vacío tan desamparado
Tan solo frente a una tumba esperada
Ardo, anhelo, lágrimas llenan mi alma
Mi interior se oscurece para siempre adiós
Vacío, abrázame frente a un mar devorador
He caminado como en una oscuridad buscando tu aliento
Estoy adormecido en mi interior, tomo prestadas horas cada día
Siento el veneno que hace efecto, arde como un fuego
Pero solo respiro vacío ante el dolor que me deja perplejo
Ardo, me ahogo
Tan solo en la oscuridad hacia un mar devorador
Un vacío tan desamparado
Tan solo frente a una tumba esperada
Ardo, anhelo, lágrimas llenan mi alma
Mi interior se oscurece para siempre adiós
Vacío, abrázame frente a un mar devorador