Sjaelaro
I ett hål av fukt och mörker, i ett hem för själaro
I en rustning kall och hård, i en grav av prästvigd jord
Han dölja sig för dagen, han gömma sina spår
Men i lönndom svart och kall på evig jakt han går
Ååååååååh
Under mylla i orolig vila, vinden viskar vart färden sig bär
Sofia, skatten är skändad. Lever än och ungmö är
Minns du kungen med sin svarta änka, minns du bödeln med lien i hand?
Minns du domen för hennes jungfrudoms skull? Sofia med död i sin famn
åååååååååh
Kom skyar av regn, piska sönder mitt hem!
Kom storm och väck liv i kropp och lem!
Och han bjuder livet upp till vals,
Och gillrar en fälla åt döden
Sofia mig väntar så levande varm
jag ska ge av min kropp igen..
Sjaelaro
En un agujero de humedad y oscuridad, en un hogar para almas
En una armadura fría y dura, en una tumba de tierra consagrada
Él se esconde del día, oculta sus huellas
Pero en secreto oscuro y frío, en una caza eterna él va
Aaaah
Bajo tierra en un descanso inquieto, el viento susurra hacia dónde se dirige el viaje
Sofía, el tesoro está profanado. Aún vive y es una joven doncella
¿Recuerdas al rey con su viuda negra, recuerdas al verdugo con la guadaña en mano?
¿Recuerdas el juicio por su virginidad? Sofía con la muerte en sus brazos
Aaaah
¡Vienen nubes de lluvia, destrozan mi hogar!
¡Viene la tormenta y despierta vida en cuerpo y miembros!
Y él invita a la vida a bailar,
Y tiende una trampa a la muerte
Sofía me espera tan cálida y viva
Voy a dar de mi cuerpo otra vez...