Svärtade Passager
Övergivna byggnationer, uppgivna sinnen
I steril höstkyla med förträngda minnen
Omfattande, omfamnande ångest inger blek inspiration
Inatt har jag vandrat genom svarta passager och steril köld
Mitt sinne är fördärvat bortom återvändo
Jag vaknar upp mentalt vådtagen och förpassad
Klor som karvar i mitt blödande kött
Och påminner mig om skönheten inom det jag föraktar
Alkoholen har mig fortfarande i sitt våld
Och jag förverkligar dess begär
Med ett fast grepp om mitt rakblad förverkligar
Jag dess önskan och gör dess vilja till min egen
Pasajes Oscurecidos
Construcciones abandonadas, mentes resignadas
En el frío estéril del otoño con recuerdos reprimidos
Una angustia abrumadora, abrazando la inspiración pálida
Esta noche he caminado por pasajes oscuros y frío estéril
Mi mente está corrompida más allá de la redención
Despierto mentalmente violado y desterrado
Garras que se clavan en mi carne sangrante
Y me recuerdan la belleza dentro de lo que desprecio
El alcohol aún me tiene bajo su control
Y cumplo sus deseos
Con un firme agarre en mi navaja
Realizo su voluntad y la convierto en la mía