395px

Landsort

Iiris Viljanen

Landsort

Jag har alltid fått höra att havet är starkt
Nu fick jag känna på hur starkt det på riktigt är
Första gången jag var ute, med segelbåten din
Vi körde mest med motor, hon hette Louise Pionin

Vi valde lugnare vägen genom Södertäljekanalen
Vi frågade om hjälp och slussade för första gången
Snart blev vi blöta i motvind och du ville vända hem
Jag sa »Jag vill till Sandhamn, vi vänder inte än«

Åkte in i en vik, pausade resan lite grann
En iller skrämde mig på klippan där jag skulle hoppa i land
Ja det tog tid att lägga till, vi gick på på samma grund
Sen åt vi middag och du slöt ögonen en stund

Regnbågen kom fram när jag skulle lossa båten
Halkade på alger men fick ett grepp om pulpiten
Hängde ner från fören, hade skadat mina knän
Mot det vita skrovet och det värkte rätt rejält

Vi tog oss in till Trosa, bensinen höll på att ta slut
Vi möttes av lanternor och lila undervattensljus
Gick till bastun där på natten och värmde upp min själ
Sen följde några vilodagar och en havets-frukt-diet

Du hann fylla år, det bjöds på pannkakor till frukost
Såg en skådis där vid kajen, hon råkade titta rakt på oss
Pyntade för båtplats, stannade kvar en sista natt
Hade hittat nya krafter, det var dags att lämna plats

Vi skulle inte ner till Landsort, det hade vi bestämt
Vi skulle vända inåt landet fast det blev inte som vi tänkt
Vi red ut på stora vågor och plötsligt var vi där
En röd övermäktig fyr, är det Landsort vi har här

Östersjöns djupaste punkt, här har de sänkt ner bråte
Radioaktivt och kemiskt avfall, allt vi inte vill ha på land
Vi såg ingen annan båt och det var lätt att förstå
Solnedgången var magi men inget en hann tänka på
Jag stirrade i Eniro på sjön i telefon
Och i famnen min låg södra Stockholms skärgårds båtsportkort
När jag försökte zooma i pappret med en rörelse med fingrarna
Höll jag det för mig själv, min hjärna ville lägga ner

Försökte hjälpa till men ville inte störa
Du ropade »Håll i dig, det är det bästa du kan göra«
Propellern flög upp, gjorde inte som den ska
Fyra hästars Yamaha, i en jättevåg la den av

När du kan, kör mot land
Kryssa fram, kurs mot fyren
Det finns grund här, men de ligger djupt där under
Vi måst komma på rätt sida om fyren
Kolla bakom dig älskling
Där är Sverige, det är öppet för oss
Vi kan återvända hem
Men om vi dör här och ingen märker
Drar åt våra flytvästar
Vi har bara djuren här
Det är en säl som visar vägen
Och några måsar ler i vågorna

Vi tänkte dom i norra hamnen säkert stod och skålade och hurrade
När vi tog oss in mot Ankarudden, på rätt sida om fyren
Väl inne där i viken, blev vattenytan lugn
Din arm var helt förstörd, du släppte rodret för en stund

Vi såg bryggor längre fram och näckrosor i grupp
Där fanns en före detta gästhamn, vi styrde dit och ankrade upp
Hörde havet bakom skogen, ett hemskt starkt brus
Vi drack Landsort Lager, nere på restaurangen
Och framtiden var ljus

Landsort

Siempre me dijeron que el mar es fuerte
Ahora sentí lo fuerte que realmente es
La primera vez que salí contigo en el velero
Mayormente navegamos con motor, se llamaba Louise Pionin

Escogimos la ruta más tranquila por el canal de Södertälje
Pedimos ayuda y pasamos por la esclusa por primera vez
Pronto nos mojamos contra el viento y querías regresar a casa
Yo dije 'Quiero ir a Sandhamn, no nos daremos la vuelta aún'

Entramos en una bahía, hicimos una pausa en el viaje
Una comadreja me asustó en la roca donde iba a saltar a tierra
Tomó tiempo atracar, encallamos en el mismo banco
Luego cenamos y cerraste los ojos un rato

Apareció el arcoíris cuando iba a soltar el barco
Resbalé en algas pero agarré el pasamanos
Colgado desde la proa, me lastimé las rodillas
Contra el casco blanco y dolía bastante

Llegamos a Trosa, la gasolina estaba por acabarse
Nos recibieron con linternas y luces submarinas moradas
Fuimos a la sauna esa noche y calentamos mi alma
Luego vinieron unos días de descanso y una dieta de frutas marinas

Cumpliste años, nos sirvieron panqueques de desayuno
Vimos a una actriz en el muelle, nos miró directamente
Adornamos para el amarre, nos quedamos una última noche
Habíamos encontrado nuevas fuerzas, era hora de partir

No íbamos a Landsort, eso habíamos decidido
Íbamos a regresar tierra adentro aunque no salió como pensábamos
Navegamos en grandes olas y de repente estábamos allí
Un faro rojo imponente, ¿es Landsort lo que tenemos aquí?

El punto más profundo del Mar Báltico, donde han hundido desechos
Residuos radioactivos y químicos, todo lo que no queremos en tierra
No vimos otra embarcación y era fácil de entender
La puesta de sol era mágica pero nadie pudo pensar en ello
Miraba en Eniro el mar en el teléfono
Y en mis manos estaba el mapa náutico del sur del archipiélago de Estocolmo
Cuando intenté hacer zoom en el papel con un movimiento de dedos
Lo guardé para mí, mi cerebro quería rendirse

Intenté ayudar pero no quería molestar
Gritaste 'Agárrate, es lo mejor que puedes hacer'
La hélice se levantó, no funcionó como debía
Un motor Yamaha de cuatro caballos, en una gran ola se apagó

Cuando puedas, dirígete hacia la tierra
Navega hacia el faro
Hay bancos aquí, pero están profundos debajo
Debemos pasar por el lado correcto del faro
Mira atrás, cariño
Ahí está Suecia, está abierto para nosotros
Podemos regresar a casa
Pero si morimos aquí y nadie se da cuenta
Ajusta nuestros chalecos salvavidas
Solo tenemos a los animales aquí
Es una foca la que nos muestra el camino
Y algunas gaviotas sonríen en las olas

Pensamos que en el puerto norteño seguramente estaban brindando y vitoreando
Cuando entramos en Ankarudden, por el lado correcto del faro
Ya dentro de la bahía, la superficie del agua se calmó
Tu brazo estaba completamente destrozado, soltaste el timón por un momento

Vimos muelles más adelante y nenúfares en grupo
Había un antiguo puerto de invitados, nos dirigimos allí y anclamos
Escuchamos el mar detrás del bosque, un ruido terriblemente fuerte
Tomamos Landsort Lager en el restaurante
Y el futuro parecía brillante

Escrita por: