Despoter
För den vinande nordan och vintern brodet,
För den gråtande Odins stjärna klar
För vårt hem och vårt land och vär bedjande moder
För dess dunkla skogar och istunga floder
Vi höja vårt stop
När sjöarna ligga här frusna och döda
Och yrväder dansa i moar och skog
Vi dricka och drömma om hatet som flöda
Och minna oss Surts solnedgång röd
För den hårdaste skaren och bittraste vinden
För dom dunkla väsen som slår ned sin skörd
För dukade bord, schamanens bröd
För sår fyllda kroppar och ond bråd död
Frenesi och stolthet i stjärnans timma
Vi hyllar att jorden är bäddad av hat
Vi reser oss upp under stjånor som glimma
De heligas natt fömimma
Våra stop vi höja… och Balder sörja
Despoter
Por el viento del norte silbante y el pan del invierno,
Por la estrella brillante de Odín llorando,
Por nuestro hogar y nuestra tierra y nuestra madre suplicante,
Por sus bosques oscuros y ríos helados,
Levantamos nuestra copa
Cuando los lagos yacen aquí congelados y muertos,
Y las tormentas bailan en pantanos y bosques,
Bebemos y soñamos con el odio que fluye,
Y recordamos el rojo atardecer de Surt
Por la escarcha más dura y el viento más amargo,
Por los seres oscuros que cosechan su cosecha,
Por mesas servidas, el pan del chamán,
Por cuerpos llenos de heridas y una muerte malvada
Frenesí y orgullo en la hora de la estrella,
Honramos que la tierra esté empapada de odio,
Nos levantamos bajo estrellas que brillan,
La noche sagrada de los santos
Levantamos nuestras copas... y Balder lamenta