Sol Och Vår
En juvelerare och hans affär
Är upphov till att allt så dystert är
En dag framför hans fönster dröjde jag
Då någon plötsligt sa: Goddag!
Det var en glad ung man med solvargsgrin
Som bad mig följa med som smakråd in
Han sökte något att sin fästmö ge
Och bad så snällt att jag gick med
När det är sol och vår
Och man är nitton år
Är det så lite man förstår
Och alla flickor små
Bör låsas inne då
När vintern går mot sol och vår
Väl I butiken fann han inget sen
Och snart så stod vi utanför igen
Jag sa Adjö! och hade börjat gå
När han skrek: Vänta, hör nu på
Som ett bevis för tacksamheten hans
Ville han bjuda mig på lunch nå en stans
Det var ju vårens första solskensdag
Så jag var dum nog svara ja
När det är sol och vår
Och man är nitton år
Är det så lite man förstår
Och alla flickor små
Bör låsas inne då
När vintern går mot sol och vår
Han konverserade med elegans
Och bjöd det bästa som på stället fanns
Men sen han gått att ringa till en vän
Så kom han inte mer igen
Och rockvaktmästaren sa
Jo, damens man tog damens päls
Och gick till skräddaren, han
Så jag fick ringa till min egen Knut
Som mig från notan löste ut
När det är sol och vår
Och man är nitton år
Är det så lite man förstår
Och alla flickor små
Bör låsas inne då
När vintern går mot sol och vår
Sol y Primavera
En una joyería y su tienda
Es la causa de que todo sea tan sombrío
Un día me detuve frente a su ventana
Cuando alguien de repente dijo: ¡Hola!
Era un joven alegre con una sonrisa de lobo de mar
Que me pidió que lo siguiera como asesor de moda
Estaba buscando algo para regalarle a su prometida
Y me pidió tan amablemente que lo acompañara
Cuando hay sol y primavera
Y tienes diecinueve años
Hay tan poco que entiendes
Y todas las chicas jóvenes
Deberían estar encerradas entonces
Cuando el invierno se acerca a la primavera
En la tienda no encontró nada luego
Y pronto estábamos afuera de nuevo
Le dije adiós y comencé a irme
Cuando él gritó: ¡Espera, escucha!
Como prueba de su gratitud
Quiso invitarme a almorzar en algún lugar
Era el primer día soleado de primavera
Así que fui lo suficientemente tonta como para decir que sí
Cuando hay sol y primavera
Y tienes diecinueve años
Hay tan poco que entiendes
Y todas las chicas jóvenes
Deberían estar encerradas entonces
Cuando el invierno se acerca a la primavera
Él conversaba con elegancia
Y ofreció lo mejor que había en el lugar
Pero luego de llamar a un amigo
Ya no volvió más
Y el encargado del abrigo dijo
Sí, el esposo de la dama tomó el abrigo de la dama
Y se fue al sastre, él
Así que tuve que llamar a mi propio Knut
Para que me rescatara de la cuenta
Cuando hay sol y primavera
Y tienes diecinueve años
Hay tan poco que entiendes
Y todas las chicas jóvenes
Deberían estar encerradas entonces
Cuando el invierno se acerca a la primavera