På drift?
Vi har väl inga hemligheter kvar
men det är så jävla fegt att ge sig av
Bohemerna, poeterna är svin
och On The Road den fånigaste skiten jag har läst
för Hjältar och Hjältinnor stannar kvar
med ryggen upp mot väggen
bara hud mot vassa eggen
och de rivs och slår och bits
för sina liv eller någon annans
de får ingen belöning
men de kräver ingenting
bara gör, biter ihop och håller käften
Älskling det vi mest av allt vill ha
är någonting som aldrig kan bli vårt
November är en mur av våt betong
där en löjlig dröm om flykt föds
för att krascha och sen dö
men Hjältar och Hjältinnor stannar kvar
De spottar hårt mot vinden
och de värmer våra händer
så vi inte tappar taget
om den kärlek vi har rätt till
De vågar tro och hoppas
på att någon därute ser oss
någon som hellre vill förlåta än fördöma oss
för något vi inte visste att vi gjort
¿A la deriva?
No tenemos secretos
pero es tan malditamente cobarde irse
Los bohemios, los poetas son unos cerdos
y En el camino es la tontería más grande que he leído
porque los Héroes y Heroínas se quedan
con la espalda contra la pared
solo piel contra filos afilados
y se rasgan y golpean y muerden
por sus vidas o las de otros
no reciben ninguna recompensa
pero no piden nada
solo actúan, se aguantan y se callan
Cariño, lo que más queremos
es algo que nunca podrá ser nuestro
Noviembre es un muro de concreto húmedo
donde nace un sueño ridículo de escapar
para luego estrellarse y morir
pero los Héroes y Heroínas se quedan
Escupen fuerte al viento
y calientan nuestras manos
para que no perdamos el agarre
de ese amor al que tenemos derecho
Se atreven a creer y esperar
que alguien allá afuera nos vea
alguien que prefiera perdonar que condenarnos
por algo que no sabíamos que habíamos hecho