BlåJeans
Kanske var det ett moln
i dina ögon blev himlen grå
Mina ser i syne
för det är väl inte en tår
Himlen är blå
Dina ögon krymper som blåjeans
Mina ögon svider
dom har torkat båda två...
Kanske var det en dröm
Kanske är min hjärna tumlad & tömd
Urblekt & tvättad
annars hade jag aldrig glömt
Kanske har jag ett skal
Ett hårt oigenomträngligt skalbaggeskal
av urvuxna kläder
Ett litet barn som når till tak...
Varför får jag inte på mig dina blåjeans?
Jeans Azules
Quizás fue una nube
en tus ojos que el cielo se volvió gris
Mis ojos me engañan
porque seguramente no es una lágrima
El cielo es azul
Tus ojos se encogen como jeans azules
Mis ojos arden
ambos se han secado...
Quizás fue un sueño
Quizás mi mente está confundida y vacía
Desvanecida y lavada
de lo contrario nunca hubiera olvidado
Quizás tengo una coraza
Una coraza dura e impenetrable de escarabajo
de ropa desgastada
Un niño pequeño que alcanza el techo...
¿Por qué no puedo ponerme tus jeans azules?