M
Du faller handlöst framför mig
på din väg mot okända land
Och när din sjukdom tagit dig
ska jag ge någon gata ditt namn
Tar fram vår kamera
Tar ännu en bild
Där du bara ler och ligger still
Det verkar så enkelt vännen
Ändå är det så obegripligt svårt
Ja, det verkar så enkelt vännen
Men ingenting i denna världen var
väl någonsin lätt att förstå
Jag tog en roll när du blev sjuk
En roll som krävde hårdare hud
Min kraftreserv den tar snart slut
Som min tro på en ingripande gud
I ditt stora hjärta börjar slagen bli små
Och du rör min kind så jag förstår
att det bara är timmar tills du går
Fem steg bakåt, två steg fram
På lite håll liknar det dans
Och i drömmen håller du i min hand
Det verkar så enkelt vännen
Ändå är det så obegripligt svårt
I en värld byggd av män för männen
Där ingenting har något värde
Utom minnet av allt som var vårt
M
Caes sin control frente a mí
en tu camino hacia tierras desconocidas
Y cuando la enfermedad te consuma
daré tu nombre a alguna calle
Saco nuestra cámara
Tomo otra foto más
Donde solo sonríes y permaneces quieto
Parece tan sencillo, amigo
Sin embargo, es tan incomprensiblemente difícil
Sí, parece tan sencillo, amigo
Pero nada en este mundo
fue alguna vez fácil de entender
Tomé un papel cuando te enfermaste
Un papel que requería una piel más dura
Mis reservas de fuerza pronto se agotan
Al igual que mi fe en un dios intervencionista
En tu gran corazón, los latidos se vuelven débiles
Y acaricias mi mejilla, así que entiendo
que solo faltan horas para que te vayas
Cinco pasos hacia atrás, dos hacia adelante
Desde lejos parece un baile
Y en el sueño, sostienes mi mano
Parece tan sencillo, amigo
Sin embargo, es tan incomprensiblemente difícil
En un mundo construido por hombres para los hombres
Donde nada tiene valor
Excepto el recuerdo de todo lo que fue nuestro