Svartmetall
I natten, i morket vi krypa
Pl hosten vi resa ur dimma
I skogens skuggor vi spokar
Vi legger i fejd med Krist
Vlrt riket ar kryptan av grundval
Frln kyrka till kyrka vi dvar
Mordbrand... Dommedag!!!
Vi(som) dolja anletet med lader
Klottrade med svart och vitt
Tovor som piskar genom tystnad
Som vargar bli vi rasande
Vi kanna ingen aangest - vi frykta ingen dod
Vi ar sl elaka och vilda
Svart i hjarta och sjal
SvartMetall!
Metal Negro
En la noche, en la oscuridad nos arrastramos
En el otoño emergemos de la niebla
En las sombras del bosque acechamos
Nos enfrentamos a Cristo
Nuestro reino está oculto en lo profundo
De iglesia en iglesia permanecemos
¡Incendio provocado... ¡Juicio final!
Nosotros, que ocultamos nuestro rostro con cuero
Rayados con negro y blanco
Cuerdas que azotan a través del silencio
Como lobos, nos volvemos furiosos
No sentimos angustia - no tememos a la muerte
Somos malvados y salvajes
Negros en corazón y alma
¡Metal Negro!