Vardagsnytt
Jag sitter här, stilla och tyst i gammal misär
Solen går ner utanför mitt skitiga fönster
Den lyser upp och väcker alla mina förtränga känslor
Blottlägger dem för melankolins hungriga käft
Kilometer efter kilometer, uppställda på rad
De lyses upp av solens gasande sken - hyreshus!
Staden skall åter gå till sömn i väntan på en ny gryning, en ny dag
I väntan på det oundvikliga
Común
Me siento aquí, en silencio y en silencio en la vieja miseria
El sol se pone fuera de mi ventana sucia
Se ilumina y despierta todos mis sentimientos oprimidos
Ponerlos a la mandíbula hambrienta de la melancolía
Kilómetros tras kilómetros, erigido en una fila
están iluminados por el resplandor gaseoso del sol - edificio de apartamentos!
La ciudad volverá a dormir, esperando un nuevo amanecer, un nuevo día
En previsión de lo inevitable