En Sång Om Dig
Jag håller en pistol mot din tinning
Pinsamt och patetiskt gnäller du mamma
Jag är inte din mamma?
Din mamma är inte här, jag berövade
Dig henne, du skulle sett hennes
Förtvivlade blick
Du fann inte din plats i tillvaron
Din tillflykt blev någonting som i andras
Ögon är betraktat som obskyrt, konstigt
Mörkt, farligt, det är ju så härligt med ångest?
Du vände ditt gamla smutsiga jag ryggen
Nu kunde du upphöja dig själv över massorna
Du vände dig till det extrema, du blev
Äntligen accepterad
Nu var du plötsligt djup och märkvärdig
Men när väl döden knackar på din dörr
Inser du att du fortfarande är den du alltid har varit
A Song About You
I hold a gun against your temple
Embarrassingly and pathetically you whine for mommy
I'm not your mommy?
Your mommy isn't here, I deprived
You of her, you should've seen her
Desperate look
You didn't find your place in existence
Your refuge became something that in others'
Eyes is seen as obscure, weird
Dark, dangerous, isn't anxiety lovely?
You turned your old dirty self away
Now you could elevate yourself above the masses
You turned to the extreme, you became
Finally accepted
Now you were suddenly deep and remarkable
But when death knocks on your door
You realize that you're still the same person you've always been