Totus Anctus
Visst, det finns optimism i min skalle
Men inget värt att nämna, då det dränks
I tusen ton av pessimistiska reflektioner
Och tiotusen iskalla slag i ansiktet
Verkligheten har väckt mig från min
Förnekande dvala och jag ser svart
Svart som råttan som gick i fällan
Jag tycks avsky det mesta och de flesta
En kraftig överdos av personliga problem
Likaså dras jag sakta ned av de omkring mig
Idioter, fittor, lögnare, svikare, parasiter
Ja, många är ni som jag mer än föraktar
Ni har alla två ansikten, förneka om ni kan
Jag är inte bättre själv, men nu kokar jag
Av all ilska jag samlat på mig under mitt liv
Orkar inte reflektera mer, måste Fan agera
Totus Anctus
Claro, hay optimismo en mi cabeza
Pero no vale la pena mencionarlo, ya que se ahoga
En mil toneladas de reflexiones pesimistas
Y diez mil golpes helados en la cara
La realidad me ha despertado de mi
Letargo de negación y veo negro
Negro como la rata que cayó en la trampa
Parece que odio la mayoría y a la mayoría
Una sobredosis fuerte de problemas personales
Del mismo modo, me siento lentamente arrastrado por los que me rodean
Idiotas, putas, mentirosos, traidores, parásitos
Sí, muchos son ustedes a quienes desprecio más que nada
Todos tienen dos caras, nieguen si pueden
No soy mejor yo mismo, pero ahora estoy hirviendo
De toda la ira que he acumulado durante mi vida
No puedo reflexionar más, ¡tengo que actuar, carajo!