Spöke
Allt det blå rinner ut ur mina ögon
På några timmar blir jag hundra år
Jag tappar mark tills bara höghusen ser mig
Orden tar slut och vi går därifrån
Jag kände den här staden med dig
Nu går jag runt här som ett spöke i den
Så blev jag till en främling för dig
Och du drar runt där som ett spöke i mig
Min hud är blöt betong med spår av dina händer
Den stelnar långsamt och blir pansarhård
Jag glömmer av att andas, glömmer vad jag heter
På några timmar blir jag hundra år
Jag kände den här staden med dig
Nu går jag runt här som ett spöke i den
Så blev du till en främling för mig
Men du drar runt där som ett spöke i mig
Jag kände den här staden med dig
Nu går jag runt här som ett spöke i den
Så blev jag till en främling för dig
Och du drar runt där som ett spöke i mig
Fantasma
Todo lo azul se escapa de mis ojos
En unas horas me convierto en cien años
Pierdo el suelo hasta que solo los rascacielos me ven
Las palabras se acaban y nos vamos de allí
Conocí esta ciudad contigo
Ahora camino como un fantasma en ella
Me convertí en un extraño para ti
Y tú te paseas como un fantasma en mí
Mi piel es concreto mojado con rastros de tus manos
Se endurece lentamente y se vuelve duro como el acero
Olvido respirar, olvido mi nombre
En unas horas me convierto en cien años
Conocí esta ciudad contigo
Ahora camino como un fantasma en ella
Te convertiste en un extraño para mí
Pero tú te paseas como un fantasma en mí
Conocí esta ciudad contigo
Ahora camino como un fantasma en ella
Me convertí en un extraño para ti
Y tú te paseas como un fantasma en mí
Escrita por: Lovisa Samuelsson