Vinterland
Nu biter frosten igen och parkerna brinner som eld
Och himlen över Västerbron är gaslåge blå nu ikväll
Jag ser ut över stan du är där nånstans
Ensam eller kanske i en annan mans famn
Ett hår som kastar till i vimlet utanför en affär
Jag har sett det några gånger nu men du är inte där
En doft går genom rummet en röst i en biosalong
Ett brev som aldrig kommer en radio en sång
Jag längtar inte längre efter att ha dej här men jag saknar dig
Som om min själ har gått ifrån mej för att vara hos dej så saknarjag dej
Jag önskar att jag aldrig hade träffat dej där
Såna som vi vet nog inte vad kärlek är men jag saknar dej
Nu lyfter dom båtarna ur kanalen, snart fryser fjärden till is
Snart sjunker dom här tonerna och taket ner i ett råkallt dis
Folk därute bryter upp och flyttar in från småstäder,
skogar från tristessens vinande vind
Vi tar oss fram så gott vi kan mellan dröm ochverklighet
Vi blir vad vi väljer vi blir vår ensamhet
Jag längtar inte längre efter att ha dej här men jag saknar dig
Som om min själ har gått ifrån mej för att vara hos dej så saknarjag dej
Jag önskar att jag aldrig hade träffat dej där
Såna som vi vet nog inte vad kärlek är men jag saknar dej
Den här kärleken hänger kvar som en hemlös hänger kvar i en bar
Stolarna på bordet, alla har gått
Han sitter där han sitter som om han inget förstått
Som om min själ har gått ifrån mej för att vara hos dej såsaknar jag dej
Vid ett middagsbord bland folk i en tunnelbanevagn då saknar jagdej
Som vintern saknar våren som den kloke saknar dåren
som en salva över såren som herden saknar fåren saknar jag dej
När jag känner doften av äpplena på Södermalmstorg
När jag tyngs ner av en bröda pressas av en sorg
som viskar i mitt öra att jag varken kan eller vill
älska igen, att min kärlek inte räcker till
Att jag är död för livet att det är över och förbi
När jag inte hittar någonting som jag finner nån glädje i dåsaknar jag dej
Tierra de Invierno
La helada muerde de nuevo y los parques arden como fuego
Y el cielo sobre el Puente de Västerbron es azul como una llama de gas esta noche
Miro hacia la ciudad, estás por ahí en algún lugar
Solo o tal vez en los brazos de otro hombre
Un cabello que se agita en la multitud afuera de una tienda
Lo he visto varias veces ahora, pero tú no estás ahí
Un aroma atraviesa la habitación, una voz en un cine
Una carta que nunca llega, una radio, una canción
Ya no anhelo tenerte aquí, pero te extraño
Como si mi alma se hubiera ido de mí para estar contigo, así te extraño
Desearía nunca haberte conocido allí
Personas como nosotros probablemente no saben qué es el amor, pero te extraño
Ahora sacan los barcos del canal, pronto el fiordo se congelará
Pronto estas notas se hundirán y el techo caerá en un frío intenso
La gente allá afuera se muda desde pueblos pequeños, bosques
huyendo del viento aullante de la tristeza
Avanzamos como podemos entre sueños y realidad
Nos convertimos en lo que elegimos, nos convertimos en nuestra soledad
Ya no anhelo tenerte aquí, pero te extraño
Como si mi alma se hubiera ido de mí para estar contigo, así te extraño
Desearía nunca haberte conocido allí
Personas como nosotros probablemente no saben qué es el amor, pero te extraño
Este amor persiste como un vagabundo en un bar
Las sillas en las mesas, todos se han ido
Él está sentado allí como si no hubiera entendido nada
Como si mi alma se hubiera ido de mí para estar contigo, así te extraño
En una mesa entre gente en un vagón del metro, entonces te extraño
Como el invierno extraña la primavera, como el sabio extraña al tonto
como un bálsamo sobre las heridas, como el pastor extraña a las ovejas, te extraño
Cuando huelo las manzanas en la Plaza de Södermalm
Cuando me siento abrumado por un pan, aplastado por una tristeza
que susurra en mi oído que no puedo o no quiero
amar de nuevo, que mi amor no es suficiente
Que estoy muerto para la vida, que todo ha terminado
Cuando no encuentro nada que me traiga alegría, entonces te extraño