Men
Men att evigt krankt betrakta
Sina sjuka drag och miner,
Se, hur döden lömskt och sakta
Härjar oss till grå ruiner,
Det är pina utan ände,
Spanska stövlar, hjul och stegel
Bäst att le åt sitt elände,
Bäst att slå itu sin spegel.
Bäst att taga bördan på sig,
Le åt åldern, som förtorkar
Män till gubbar, bäst att slå sig
Fram, så länge hoppet orkar!
Håna livet, när det hånar
Kallt och hatfullt: vrid dig, släng dig
Undan ödet, håret grånar,
Du är utnött, gå och häng dig!
Hombres
Pero al considerar eternamente enfermos
Sus gestos y caras enfermas,
Ver cómo la muerte astuta y lentamente
Nos arrastra hacia ruinas grises,
Es una agonía interminable,
Botas españolas, ruedas y potro,
Mejor reírse de su desgracia,
Mejor romper su espejo.
Mejor cargar con la carga,
Reírse de la edad, que marchita
A los hombres en viejos, mejor seguir adelante,
Mientras la esperanza aguante!
Burlarse de la vida, cuando se burla
Fría y llena de odio: gírate, tírate
Lejos del destino, el cabello se vuelve gris,
Estás desgastado, ¡vete y cuélgate!