395px

Drakeld

Manegarm

Drakeld

tronar pa badd sa rod
domd att evigt vakta,
en gang luftens okronte kung
nu fjattrad tills tid blir aska

eld sa ren, branner kottet
tander skiljer marg fran ben

sover glomskans
befriande somn
men drommar ger ej
honom vila
en strimma av rok,
svart som opal,
blott stoft av det som
skall komma

eld sa ren, branner kottet,
tander skiljer marg fran ben,
vakna, sprid dina vingar
och lat skuggan harska an en gang.

ondsint, forbittrad,
ruvar pa hamd.
galen av hunger,
tarar av blod...

liv skall ge vika for dod...

...och doden skall komma
for ung som for gammal
och rensa upp landet fran mansklighet

hogt over traden med
vindar av storm,
ett liv for varje ar, vid
helheims rand.
for dagar av pina for
dagar av sorg,
ett hat ar overmaktigt, nu
ni doden skall do.

eld sa ren, branner kottet,
tander skiljer marg fran ben.
vakna, sprid dina vingar
och lat skuggan harska
an en gang

Drakeld

Tronar en la cama se desliza
Donde eternamente vigila,
Una vez el rey sin corona del aire
Ahora encadenado hasta que el tiempo se convierta en cenizas.

Fuego tan puro, quema la carne
Las llamas separan la médula del hueso.

Duerme en el olvido
Un sueño liberador
Pero los sueños no le dan
descanso
Un rastro de humo,
negro como ópalo,
solo polvo de lo que
está por venir.

Fuego tan puro, quema la carne,
Las llamas separan la médula del hueso,
Despierta, extiende tus alas
y deja que la sombra domine una vez más.

Malvado, resentido,
acecha la venganza.
Loco de hambre,
lágrimas de sangre...

La vida cederá ante la muerte...

...y la muerte vendrá
para joven como para viejo
y limpiará la tierra de humanidad.

Por encima de los árboles con
vientos de tormenta,
una vida por cada año, en
el borde de Helheim.
Por días de agonía por
días de dolor,
un odio es abrumador, ahora
ustedes, la muerte morirán.

Fuego tan puro, quema la carne,
Las llamas separan la médula del hueso.
Despierta, extiende tus alas
y deja que la sombra domine
una vez más

Escrita por: