En Fallen Härskare
vek ar min kropp nu,
tiden tynar mig till stoft.
krumna aro mina leder,
ty fader tid tar mig bort.
minnen bar jag fran
svunna tider.
da min rost var kall
som vargablick,
nar dod och pina gick
under min hand
vid min tron i skogens djup.
jag ser loven om hosten
runt mig,
ger mig kanslan av livet
som var.
bortglomd, fordriven
av sin egen sadd,
sondra och harska an en gang
harskare over skogen
var mitt namn,
over den nattliga
fruktbarhetens skote.
maktig som tusen
sjoars dimma,
spred jag mig over detta
koldens land
El Gobernante Caído
Mi cuerpo se despierta ahora,
el tiempo me desgasta hasta el polvo.
Mis articulaciones están torcidas,
pues el padre tiempo me lleva lejos.
Llevo recuerdos de
tiempos pasados.
Cuando mi voz era fría
como la mirada de un lobo,
cuando la muerte y el dolor
estaban bajo mi mano
en mi trono en lo profundo del bosque.
Veo las hojas del otoño
a mi alrededor,
me dan la sensación de la vida
que fue.
Olvidado, expulsado
por su propia tristeza,
dividir y gobernar una vez más.
El gobernante sobre el bosque
era mi nombre,
sobre la fertilidad
nocturna.
Poderoso como mil
nieblas de lagos,
me extendí sobre esta
tierra de frío.