Den Dödes Drömmar
Grå moln täcker skyn
Mitt väsen fylls av längtan
Himlen öppnar sig åter
Över min mörka glänta
Det svala regnet faller
På min förgångna kropp
Sipprar ned I mitt inre
Förlöser kyla späder blod
Kylan föder minnen
Om blod, död och ära
Regnet föder drömmar
Om en Ny tidlös era
Denna livlösa kropp
Ärgad av stål och tid
Stungen djupt av svek
Likt törnar I tusen
Sorg och oändligt hat
Dödens tysta kalla invit
Livets döende låga
Mellan död och liv
Är jag blott en skugga
Som vandrar bland vaga minnen?
Födda ur min ensamhet
Ur min döende låga
Döende likt den ljuva
Natten vid gryningen
Då solens strålar
Fördriver stjärnors sken
Stilla skuggor från falnad tid
Tänder glöd ur gammal aska
Gömda spillror av hopp
I den dödes drömmar
Los Sueños del Muerto
Nubes grises cubren el cielo
Mi ser se llena de anhelo
El cielo se abre de nuevo
Sobre mi claro oscuro
La lluvia fresca cae
Sobre mi cuerpo pasado
Se filtra en mi interior
Libera el frío, diluye la sangre
El frío da a luz recuerdos
De sangre, muerte y honor
La lluvia da vida a sueños
De una nueva era sin tiempo
Este cuerpo sin vida
Marcado por el acero y el tiempo
Herido profundamente por la traición
Como espinas en mil
Tristeza y odio infinito
La fría invitación silenciosa de la muerte
La llama moribunda de la vida
Entre la muerte y la vida
¿Soy solo una sombra
Que deambula entre recuerdos vagos?
Nacidos de mi soledad
De mi llama moribunda
Muriendo como la dulce
Noche al amanecer
Cuando los rayos del sol
Disipan el brillo de las estrellas
Sombras silenciosas de tiempos marchitos
Encienden brasas de cenizas antiguas
Fragmentos ocultos de esperanza
En los sueños del muerto