Ägirs Vrede
I stiljte vi ligger i havets famn
Kvällen likt solen vandrar hän,
Bortom ruvar stormens här
Vrider sig i väntan...
En skugga faller över vårt skepp
Bådar om havets svala död,
Det nalkande stormande vredet
Blottar sin skummande käft...
Hör till vågors dån
Vi fara till ran
Ägirs vrede är döden...
Vatten väter kroppen
Kyler och dränker
Ägirs vrede är döden...
Vågor, sänker draken i mörker, släcker dess eld
Stormen, river och sliter i seglet, splittrar trä
Krossad, av havets herre, kluven itu.
Slaget, till spillror är skeppet, av ägirs vrede
La ira de Ägir
En el silencio yacemos en los brazos del mar
La noche como el sol se va desvaneciendo,
Más allá acecha el ejército de la tormenta
Se retuerce en espera...
Una sombra cae sobre nuestro barco
Anunciando la fría muerte del mar,
La inminente ira tormentosa
Muestra su espumosa mandíbula...
Escucha el estruendo de las olas
Navegamos hacia el robo
La ira de Ägir es la muerte...
El agua empapa el cuerpo
Enfría y ahoga
La ira de Ägir es la muerte...
Las olas, hunden al dragón en la oscuridad, apagan su fuego
La tormenta, arranca y desgarra la vela, destroza la madera
Destrozado, por el señor del mar, partido en dos.
La batalla, hecha añicos está la nave, por la ira de Ägir