Raadh
Minns ni ännu vår tid
Som har vandrat hän
Väsen famnar oss ut i sin gärd
Ett eko av ett land i krafters brand
Tärd av eldarnas dans
Rök till bergahärd
Lämnat hamn men inte band
I hugsten kvar, i väntan giva svar
Ännu står där ristad sten
Om hednakrafters forna sken
Om nattens dolk, om genfärdsfolk
Täljer runor om vår färd och gamla värld
Djupt i bergen dväljs vi kvar,
sinnets bot i gott förvar
Vakanda över era liv, i er irrfärd,
i en värld som blivit tärd
Djupt i bergen dväljs vi kvar,
sinnens bot i gott förvar
Vakar över era liv, i er färd,
er sorg, i ödets väv
Raadh
Recuerdan aún nuestro tiempo
Que ha pasado
El espíritu nos abraza en su campo
Un eco de una tierra en llamas de poder
Consumidos por la danza del fuego
Humo hacia la montaña
Dejamos el puerto pero no los lazos
En la mente, esperando dar respuestas
Aún permanece una piedra tallada
Sobre el antiguo resplandor de la fuerza pagana
Sobre el puñal de la noche, sobre el pueblo de los espectros
Tallando runas sobre nuestro viaje y el antiguo mundo
Profundamente en las montañas permanecemos
El remedio de la mente en buen resguardo
Velando por sus vidas, en su errancia
En un mundo que ha sido consumido
Profundamente en las montañas permanecemos
El remedio de las mentes en buen resguardo
Velando por sus vidas, en su viaje
Su dolor, en el tejido del destino