Aldrig Mer Igen
Det är mörkt kanske midnatt och jag går
Driver ganska planlöst utan mål
Tomma gator men någonstans
Håller någon annan hans hand
Och det bränner till fast jag gärna ville tro
att jag hade glömt hur gråten kändes
Så plötsligt stod det klart
Att allting underbart
Kom aldrig mer igen
Det är slut något är borta men ändå kvar
Spåren efter allt som en gång var
Är så många sitter i
Folk jag möter skyndar sig förbi
Dom kan inte se inte veta vad som hänt
Och jag vill inte visa vad jag känner
Så plötsligt står det klart
Att allting underbart
Kommer aldrig mer igen
Jag är trött när det ljusnar och jag ser
Solen och den värmer mer och mer
Och jag glömmer vad jag vet
Men plötsligt är det här min verklighet
Och det bränner till fast jag gärna ville tro
Att jag hade glömt hur gråten kändes
Så plötsligt stod det klart
Att allting underbart
Kom aldrig mer igen
Nunca más
Es oscuro, quizás medianoche y camino
Voy bastante sin rumbo, sin objetivo
Calles vacías pero en algún lugar
Alguien más sostiene su mano
Y arde, aunque preferiría creer
que había olvidado cómo se sentía llorar
De repente quedó claro
Que todo lo maravilloso
Nunca más volverá
Se acabó, algo se ha ido pero aún está presente
Las huellas de todo lo que una vez fue
Son tantas que están ahí
La gente que me encuentro pasa apresurada
No pueden ver, no saben lo que ha pasado
Y no quiero mostrar lo que siento
De repente queda claro
Que todo lo maravilloso
Nunca volverá
Estoy cansado cuando amanece y veo
El sol y calienta cada vez más
Y olvido lo que sé
Pero de repente esta es mi realidad
Y arde, aunque preferiría creer
Que había olvidado cómo se sentía llorar
De repente quedó claro
Que todo lo maravilloso
Nunca más volverá