Hanna
Visst finns det dagar som jag kan vara snäll och låtsas som förut
Och visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla häromkring
Det fanns en kärlek men den har brunnit ut
Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut
Du säger att du minns och att det känns som igår
Men det var för länge sen för att ens komma ihåg
Och jag som trodde jag var kvar, jag har börjat på nytt
Det vet jag när jag ser dig, vart har du tagit vägen
Jag gav upp för länge sen
Jag gav upp för länge sen
Du är kvar med samma folk, kvar med samma man
Lever kvar I samma damm, och du går I samma kläder
Blir glad av samma rus, som en lögn I vackert väder I ett övergivet hus
Det är att leka med eld när du drar upp det här igen
För du ser I mina ögon att jag försvann för länge sen
Det finns ingen att behaga, inget att förklara
Inget att försvara, jag gav upp för länge sen
Jag gav upp för länge sen
Hanna
Claro que hay días en los que puedo ser amable y fingir como antes
Y claro que hay días en los que duele verte tropezar por aquí
Hubo un amor pero se ha consumido
Tuviste una gran parte de mi vida, al final no podía respirar
Dices que recuerdas y que se siente como ayer
Pero fue hace tanto tiempo que ni siquiera lo recuerdo
Y yo que pensaba que seguía aquí, he empezado de nuevo
Lo sé cuando te veo, ¿a dónde has ido?
Me rendí hace mucho tiempo
Me rendí hace mucho tiempo
Sigues con las mismas personas, con el mismo hombre
Viviendo en el mismo lugar, y vistes con la misma ropa
Te alegras con la misma emoción, como una mentira en un día soleado en una casa abandonada
Es jugar con fuego cuando traes esto de vuelta
Porque ves en mis ojos que desaparecí hace mucho tiempo
No hay nadie a quien complacer, nada que explicar
Nada que defender, me rendí hace mucho tiempo
Me rendí hace mucho tiempo